Hoppa till innehållet

Enhörningen (stjärnbild)

Från Wikipedia
För andra betydelser, se Enhörningen.
Enhörningen
Monoceros
Lista över stjärnor i Enhörningen
Latinskt namnMonoceros
FörkortningMon
Rektascension7,15 h
Deklination-5,74°
Area482 grad² (35)
Huvudstjärnor4
Bayer/Flamsteedstjärnor32
Stjärnor med exoplaneter16
Stjärnor med skenbar magnitud < 30
Stjärnor närmare än 50 ljusår2
Ljusaste stjärnanBeta Monocerotis (3,76m)
Närmaste stjärnanRoss 614 (13,3 )
Messierobjekt1
MeteorregnDecembermonoceriderna, Alfa Monoceriderna
Närliggande stjärnbilderTvillingarna
Orion
Haren
Stora hunden
Akterskeppet
Vattenormen
Lilla hunden
Synlig vid latituder mellan +75° och −90°
Bäst synlig klockan 21:00 under februari.

Enhörningen (Monoceroslatin, från grekiska μόνοκερως, "monokeros", från μόν(ο)-, "en-" och κέρως "hornig", genitiv av κέρας, "horn") är en relativt svag stjärnbildsödra stjärnhimlen.[1][2] Den är en av de 88 moderna stjärnbilderna som erkänns av den Internationella astronomiska unionen.[3]

Stjärnbilden fanns inte med bland de 48 konstellationerna som listades av den antike astronomen Ptolemaios i hans samlingsverk Almagest. Den beskrevs först av den nederländske astronomen Petrus Plancius i slutet av 1500-talet.[4]

En enhörning är ett mytologiskt väsen, oftast avbildad som en vacker vit häst med ett spiralvridet horn i pannan. Enhörningen avbildades även ofta med både djupgående religiösa och symboliska attribut, samt var ett föremål för en mångfald legender sedan före medeltiden. Enhörningen omtalas redan av antikens lärde som Aristoteles, Claudius Ælianus och Plinius den äldre.

Stjärnbilden Enhörningen (Monoceros) som den kan ses med blotta ögat.
V838 Monocerotis fotograferad av Hubbleteleskopet den 17 december 2002.

Enhörningen är en relativt svag stjärnbild som innehåller flera riktigt intressanta stjärnor.[5][4]

Djuprymdsobjekt

[redigera | redigera wikitext]
Rosettnebulosan
Nebulosan NGC 2261 fotograferad av Hubbleteleskopet.

Det finns ett antal intressant objekt i Enhörningens stjärnbild.[5][4]

  1. ^ Ian Ridpath och Wil Tirion (2007). Stars and Planets Guide. Princeton University Press, Princeton. ISBN 978-0-00-725120-9 
  2. ^ ”De nutida stjärnbilderna”. Naturhistoriska Riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/rymden/denutidastjarnbilderna.2277.html. Läst 26 januari 2014. 
  3. ^ http://www.iau.org/public/themes/constellations/
  4. ^ [a b c] ”Monoceros Constellation”. http://www.constellation-guide.com/constellation-list/monoceros-constellation/. Läst 26 januari 2014. 
  5. ^ [a b] Astronomica – Galaxer – planeter – stjärnor – stjärnbilder – rymdforskning. Tandem Verlag GmbH (svensk utgåva). 2007. sid. 410-411. ISBN 978-3-8331-4371-7 
  6. ^ http://adsabs.harvard.edu/full/1916ApJ....44..190H The variable nebula NGC 2261, E.P. Hubble, Astrophysical Journal, 44, 190-197 (1916)