Det slutar med oss 2024
Synopsis
Lily Bloom övervinner en traumatisk barndom och skapar sig ett nytt liv i Boston och uppfyller sin dröm om att öppna eget. Ett möte med den charmige hjärnkirurgen Ryle Kincaid tänder en gnista men allt eftersom de blir alltmer förälskade börjar Lily se sidor av Ryle som påminner om hennes föräldrars förhållande. När Lilys första kärlek Atlas Corrigan plötsligt dyker upp, vänds hennes relation med Ryle upp och ner. Lily står nu inför ett omöjligt val.
Info
Originaltitel
It Ends with Us
Biopremiär
7 augusti 2024
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Sony Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd
Lättsmält kärlekssaga om tunga ämnen
RECENSION. En populär bok om en destruktiv relation blev till ett småputtrigt, oförargligt kärleksdrama. Speltiden är lite för lång men håll ut, till sist kommer de starka känslorna.
Om det inte vore för att den måste recenseras, hade jag troligen aldrig sett en film med titeln ”Det slutar med oss”. För det första: jag är man. För det andra: … nej, det var väl allt.
Det här är ett kärleksdrama tydligt skapat och designat för målgruppen kvinnor, särskilt den sorten som hoppas få en anledning att plocka fram näsdukarna i biomörkret. Kanske är det samma publik som myser till ”Virgin River” och ”Outlander” på Netflix, och hoppas på en dos romantik och dramatik paketerat som en lättsmält saga för vuxna. (Jag dömer ingen, det finns en publik för allt.)
Du kan vara säker på att alla karaktärer är snygga, överdrivet framgångsrika, bor i enorma hus och alltid har en klockren svarsreplik på lager. Filmen är på så vis skriven nästan som en tv-såpa, ständigt lite polerad och överdriven - jag menar, var hittar man en snygg och rik neurokirurg med samma rippade magrutor som Ryle Kincaid, om inte i sjukhusserier?
Därmed sagt, jag ångrar inte att jag såg den. Om filmer som "Fifty Shades of Grey" eller "After" har gett chicklit-till-film-genren dåligt rykte, så undviker denna många liknande fallgropar. Det blir aldrig för smörigt eller genant. Jag är hela tiden investerad i huvudpersonen och hennes öde, även när hon spenderar en onödigt stor del av filmens dryga två timmar med att inreda sin chica blomsterbutik.
Men... vill jag slicka på de retro-pyntade väggarna och sno hem varenda inredningsdetalj? Absolut. Eloge till scenografen.
Och även en eloge till Blake Lively, som bär filmen på sina axlar och skapar en rollfigur lätt att tycka om, charmas av och känna med i svåra stunder. Möjligen tar hon priset för årets dummaste karaktärsnamn - och att Lily Blossom Bloom råkar vara florist är nästan för dråpligt. Ja, det finns en del man kan håna i den här filmen om man vill.
Vad vi inte ska håna däremot är filmens varsamma hantering av tunga ämnen, nämligen våld i hemmet.
Lily möter vad som verkar vara en sällsynt svärmorsdröm, Ryle, som räddar liv på småbarn om dagarna och sveper med henne på champagnedejter på kvällarna. Trots att han är en stolt playboy, och hon snarare "flickan som man tar med hem till mamma", så finns där en sexuell spänning som de snart inte kan motstå.
Månaderna går, relationen utvecklas. Sen kommer svartsjukan. När en gammal high school-kärlek plötsligt dyker upp i Lilys liv får hon se Ryles mörka sidor krypa fram.
Synd att handlingen dras ned av för många tillbakablickar, där vi får möta Lily som rar småstadstjej som faller för hemlöse jämnårige pojken Atlas. Jag kan förstå att de som läst boken vill uppleva även denna ganska söta bakgrundshistoria, men på film blir det lite överflödigt, som att se två filmer i en.
En bra poäng med alla flashbacks är dock att visa hur även hennes mor levde i ett destruktivt förhållande, och hur svårt det kan vara att bryta gamla mönster.
Dock önskar jag att filmen fokuserade mer på Lily och Ryles relation när den vänder och blir farlig. När hon blir duktig på att dölja gårdagens blåtiror med concealer, när han kommer med ursäkter och svär att "aldrig göra så igen". Där har filmen äntligen något viktigt att berätta.
Vissa scener får vi se i två olika versioner. Det kan tolkas som att offer för våld i hemmet lätt kan lura sig själva att "så farligt var det väl inte". På samma sätt vill filmskaparna vilseleda publiken och få oss att tänka att den där Ryle kanske förtjänar en andra (tredje, fjärde...) chans trots allt?
Just det, Justin Baldoni som spelar Ryle har även regisserat filmen. Klart han vill se bra ut i alla vinklar.
Men bokförlagan av Colleen Hoover, en bästsäljare tack vare TikTok, har också nämnts som kontroversiell av vissa, och anklagats för att romantisera det osunda förhållandet mellan Lily och Ryle. Och jag undrar om inte även filmen vilar för länge i den sockersöta smekmånadsfasen, istället för att fokusera på terrorn och allvaret i att vara fast i en våldsam relation.
Det är först där, mer än halvvägs in i filmen, som den blir riktigt intressant, nästan gripande. Både Lively och Baldoni gör bra ifrån sig, de är trovärdiga i sina roller och får utrymme att skapa mer nyanserade karaktärer än jag väntade mig.
| 7 augusti 2024 00:00 |
Skriv din recension
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Det slutar med oss
Andra kritiker
Det finns inga andra kritiker ännu