Merete Mazzarella vill kunna njuta av att läsa – litteraturvetandet känns som att ”stycka en älg”

I sin nya bok Att lära sig falla utmanar Merete Mazzarella litteraturvetenskapens överanalytiska historia. Hon drömmer om att bli bättre på att njuta av böcker.

Merete Mazzarellas nya verk Att lära sig falla, som ges ut i slutet av den här månaden, är många saker.

Det är en självreflektion över Mazzarellas eget läsande, det är ett brev till hennes unga jag, och det är en diskussion kring vad det innebär att njuta av att läsa.

Boken är ett resultat av hela författarens litteraturvetenskapliga resa. Hon inledde studierna i litteraturvetenskap i början av 1960-talet och enligt henne har det påverkat allt hon läst sedan dess.

Enligt Mazzarella var det länge naivt och barnsligt att säga att man älskar litteratur, och att man älskar att läsa, på fakulteten.

– Det handlade om att analysera, på ett sätt som i mina ögon blev som att stycka en älg. Man kanske nog fick snygga köttbitar som man kunde paketera på olika sätt, men glansen i älgarnas ögon hade ju då slocknat för länge sedan, förklarar hon.

Hon beskriver det som att hela den ursprungliga drivkraften till att hon ville börja studera litteratur togs ifrån henne.

I dag finns det lyckligtvis litteraturvetare som vågar tala om den känslomässiga aspekten av litteraturen, menar Mazzarella.

Den avskydda romancelitteraturen

I boken behandlar Merete Mazzarella sitt eget läsande, men också läsning för njutningens skull i allmänhet.

Hon tar med läsaren på en resa genom historien för att utforska hur litteraturvetandet blev så analytiskt, och går på djupet med två genrer av bespottad litteratur: självhjälpslitteraturen och genrelitteraturen, närmare bestämt genren romance.

– Romance betraktas som en låglitteratur, en form av populärlitteratur. Man har talat om kiosklitteratur, man har talat om tantsnusk, den har fått många namn, säger Mazzarella.

Hon påpekar att det är världens mest sålda genre av litteratur, mer än många andra populära genrer sammanlagt. Enligt Mazzarella kommer hatet mot romance från både feministisk och konservativ tradition, och den anses vara för eskapistisk.

Samtidigt har flera litteraturkritiker på senaste tiden börjat ta romance i försvar.

I juni avfärdade Aftonbladets Malin Nauwerck litteraturelitens slentrianmässiga hat mot genren, och underströk att det idag snarare handlar om att granska den seriöst, istället för att försöka förlöjliga den in absurdum.

I upptakten till partiet om romancelitteratur nämner Mazzarella att en fras hon ofta återkommer till med sin man lyder: ”Den här romanen är bra men jag tycker inte om den”.

– Det är nog ganska centralt för mig. Man kan se att en bok är bra, men den lämnar en oberörd. Det motsatta är att man kan se att en bok är ganska tafatt skriven, men det är någonting i den som drabbar en, säger Mazzarella.

Självhjälpslitteraturen är en genre som har sett en enorm popularitetsboom de senaste årtiondena.

Många vill plocka de där insikterna ungefär som russin ur kakan.

Merete Mazzarella

Mazzarella granskar i sin nya bok orsakerna bakom detta. En teori är att skönlitteraturen inte längre erbjuder lättillgängliga svar på livets frågor, medan läsare fortfarande vill ha snabba, enkla svar som man ofta kan hitta i just självhjälpsböcker.

– Jag tycker om professor Beth Blums formulering: vad många människor söker är bärbara insikter för personlig användning. Att många kanske vill plocka de där insikterna ungefär som russin ur kakan.

Den seriösa litteraturvetenskapens överanalytiska profil och attityd kan också ligga bakom det minskande intresset för läsning i dag. Att läsningens nytta prioriteras framför glädjen med att läsa spökar i bakgrunden, tror Mazzarella.

Är du bra på att njuta av läsning?

– Jag har egentligen väldigt svårt för att läsa bara för njutningens skull. Men det är någonting jag tränar på.

Att lära sig falla utkommer den 20 augusti.