Kanjon
Geologisk naturformation
En kanjon (av engelska canyon, från spanska cañón ’ravin’, ’rör’[1]) är en djup dalgång mellan höga klippväggar som av ett vattendrag karvats ur fast berggrund. Detta skiljer den från ravinen, där vattnet fört bort löst material i bildandet av dalgången.
En kanjon bildas genom att strömmande vatten, allt ifrån en flod till en å, eroderar berggrunden och bildar en dal där vattendraget sedan har sin bana. Nivåskillnaderna i en kanjon kan uppgå till hundratals meter.
Kanjoner är vanliga i västra Nordamerika, där berggrunden ofta består av sedimentära bergarter som är lätteroderade. I Sverige finns bland annat Abiskojåkkas kanjon, Evagraven (Evig- eller Evengraven) och Hällingsåfallets kanjon, Sveriges längsta kanjon.[2]
Kända kanjoner
redigeraSe även
redigeraReferenser
redigera- ^ kanjon i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 11 oktober 2017.
- ^ ”Hällingsåfallet”. Länsstyrelsen Jämtlands län. Arkiverad från originalet den 20 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150620120601/http://www.lansstyrelsen.se/jamtland/Sv/djur-och-natur/skyddad-natur/naturreservat/stromsund/hallingsafallet/Pages/index.aspx. Läst 31 maj 2015.
Externa länkar
redigera- Wikimedia Commons har media som rör Kanjon.